Verkligheten kräver praktiska lösningar, inte utopiska drömmar. Nu måste de partier som fortfarande tvekar inför kärnkraftens potential lägga sina ideologiska skygglappar åt sidan, skriver Hanna Stenegren och Simon Wakter vid Timbro Miljöinstitut.
Budskapet är tydligt – EU måste göra tillgång till gröna molekyler och gröna elektroner, inklusive kärnkraft, till en strategisk prioritering för att säkra europeisk konkurrenskraft. Det står klart i ljuset av den nyligen proklamerade Antwerpen-deklarationen där Europas största industriella aktörer tillsammans kräver en förnyad och stärkt konkurrenskraft för kontinenten. Med en uttalad uppmaning att komplettera det gröna avtalet med ett europeiskt industriavtal, är budskapet från Antwerpen att europeisk konkurrenskraft måste göras till en strategisk prioritering.
Bakom deklarationen står 57 av Europas absolut största industribolag, inklusive svenska LKAB, Boliden och Perstorp, tillsammans med 15 branschorganisationer och det europeiska industrifacket industriAll, där bland annat de svenska fackförbunden IF Metall, Unionen och Sveriges Ingenjörer ingår.
Den europeiska industrin kräver ett svar på de stora statliga subventioner vi ser i andra länder, inte minst från USA i form av Inflation Reduction Act, IRA, och Loan Programs Office, LPO. Ett bättre sätt vore att låta industrin finansiera sin egen omställning genom att använda intäkter från EU:s utsläppshandelssystem och existerande innovationsfond till företag som ställer om sin produktion bort från fossilt.
Omkring 70 procent av energin i Europa är fortfarande fossil. I centrum för omställningen bort från fossilt står en obeveklig sanning – utan en konkurrenskraftig och hållbar energiförsörjning kommer Europa inte att behålla sin industriella styrka eller uppnå sina ambitiösa klimatmål. Det är här kärnkraften, med dess förmåga att leverera stora mängder fossilfri energi på ett tillförlitligt och förutsägbart sätt, blir oersättlig.
Det är dags att de politiska partier i Sverige och Europa som fortfarande tvekar inför kärnkraftens potential lägger sina ideologiska skygglappar åt sidan. Verkligheten kräver praktiska lösningar, inte utopiska drömmar. Antwerpen-deklarationen visar vägen framåt, med ett tydligt budskap om att vår industri inte bara behöver innovation och produktion, utan också säker och hållbar energi – energi som kärnkraften kan tillhandahålla.
Sverige, med sin historiskt schizofrena inställning till kärnkraft, står efter fyra decennier vid ett vägskäl. De hinder för ny kärnkraft som byggts upp, främst på grund av en dominerande anti-kärnkraftsideologi, måste nu skyndsamt rivas ned. Den nuvarande regeringens omsvängning i energipolitiken – som erkänner kärnkraftens oumbärliga roll – är mycket välkommen. För att stärka Sveriges energiförsörjning och konkurrenskraft och påskynda omställningen måste de nu också genomföra de modiga politiska beslut som krävs. De partier som fortfarande motarbetar kärnkraften måste ompröva sina prioriteringar.
För att öka tempot i omställningen och säkerställa vår konkurrenskraft bör Sverige skyndsamt:
Ta fram ett komplement till den kortsiktiga elmarknaden där fossilfri planerbar kraft får betalt för dess nytta.
Reformera systemet med ursprungsgarantier för en tydlig fysisk och tidsmässig koppling mellan produktion och konsumtion av grön el
Kräva reform av förnybartdirektivet så att all fossilfri energi ingår och omedelbart rygg på Frankrike och rapportera andelen fossilfri energi.
Den kommande Nuclear Energy Summit om en månad i Bryssel, ett initiativ av den belgiske premiärministern Alexander De Croo och IAEA:s generaldirektör Rafael M. Grossi, understryker den globala vikten av denna fråga. Även Nadia Calviño, den Europeiska investeringsbankens nye chef, ser gärna investeringar i ny kärnkraft. Det är en unik möjlighet för Sverige och Europa att ta ledningen i diskussionen om kärnkraftens framtid, en diskussion som inte bara handlar om energi utan om vår industriella och ekologiska överlevnad.
Det är dags att agera, inte bara för att säkra vår nuvarande industri utan för att garantera dess framtida blomstring i en värld som kräver gröna lösningar. Låt oss ta tillfället i akt och omfamna denna möjlighet för att säkra en grönare och mer konkurrenskraftig framtid för Europa.
Hanna Stenegren, Timbro miljöinstitut och programansvarig
Simon Wakter, Timbro miljöinstitut och civilingenjör inom kärnenergiteknik
Kategorier: Energi
